Ja som jag skrev i förra blogginlägget så anlände jag i Tisdags till Ellen i Arkösund. Som väl alla förstått så är det en båt som jag skall sätta i skick så att den kan seglas. Båten är en Albin Vega från 1970 (tror jag) Den är i bra skick förutom att motorn har allvarliga rostangrepp på avgaskröken som är ansluten till avgaslimpan. Även avgaslimpan är rostangripen utifrån så även den behöver troligtvis bytas.
Min plan är att försöka reparera den skadade avgaskröken provisoriskt så att Ellen kan komma i sjön och bli segelbar och att man kan använda motorn för att ta henne upp i Trollhättekanalen till Vänern.
I går (Torsdag) fick det hela ett abrupt avbrott eftersom jag i stor sett var helinvalid när ja klev upp ur slafen på morgonen. Minsta rörelse och en outhärdlig smärta som fick mig att skrika högt, träffade mig i ryggen bakom högra skulderbladet.
Det var ett sådant problem att jag insåg att jag inte skulle kunna uträtta något nyttigt så jag samlade med yttersta möda ihop det jag inte ville lämna hos Ellen och började köra hemåt. (25 mil) Allt emedan resan fortskred så kände jag mig bättre och bättre och väl hemma så hade smärtorna avtagit så jag slapp att skrika stup i ett. I morse (Fredag) när jag steg upp så var jag i princip smärtfri. Något lte öm, men inget man inte kan stå ut med.
Jag ringde till sjukvårdsupplysningen och vi kom fram till att det kunde handla om någon typ av nervkläm. Jag hade ju ålat in i trånga situationer när jag sysslade med Ellens motor så någon sträckning el dyl. kanske gjorde att nerver kommit i kläm.
Om allt känns bättre även i morgon så återvänder jag till Arkösund nu på Söndag och fortsätter mitt arbete med motorn.
Lämna ett svar