Fångvaktare och fängelsekund, ja det är en konstig rubrik men om ni läser fortsättningen så skall jag förklara. Det är ju naturligtvis en gammal berättelse om mitt liv i Dominikanska Republiken på 90-talet då allt kunde hända. Min bästa kompis på den tiden som tyvärr är borta sedan länge sade: Urban vad du än gör så berätta ingenting om ditt liv här, det är ändå ingen som tror dig.
Jag har ju berättat några äventyr tidigare här i bloggen och här kommer ytterligare ett. Denna berättelse som naturligtvis är helt sann kan emellertid verka en smula mer otrolig än mina tidigare blogginlägg, men tro mig jag kommer att beskriva exakt vad som hände.
För att ta det hela från början så reste jag till Dominikanska Republiken 1991 för att tillbringa kanske 3 månader i solen och värmen. Att de 3 månaderna kom att bli 3 år är en annan historia. Jag hade en god vän som tillsammans med sin Dominikanska fru ägde ett litet hotell El Paraiso i ett litet samhälle som hette Boca Chica. Boca betyder förresten mun och chica betyder flicka. Ja det där får ni tolka hur ni vill. I alla fall, jag får flytta in i ett rum på El Paraiso och som motprestation bli lite allt i allo till att börja med. Det första jag åkte på var att svetsa rost på en gammal Toyota pickup och här kommer den första kunskapen om vad otroligt viktigt det kan vara med öl.
Under en brännande sol blev jag stående med en gassvets och en upp och nervänd sönderrostad Toyotahytt alldeles för mig själv uppe vid det hus som min vän bodde. Själv var han på hotellet och jobbade i baren, på dricksidan vill jag minnas. i huset fans endast ett hembiträde som huserade runt. Självklart höll hon ett vakande öga på den ståtlige kritvita europen som stod och svettades och svetsade på bilvraket där ner på gården och tur var väl det.
Jag blev ju naturligtvis jävligt törstig i den stekande värmen så jag gick runt på tomten och kollade om jag kunde hitta en vattenslang eller vattenkran där jag kunde släcka törsten. Att banka på dörren och fråga hembiträdet vågade jag inte eftersom jag inte kunde ett ord Spanska och på den tiden var det ingen som talade engelska. Nåväl. jag hittade ingen vattenkran men jag hittade en hel jäkla bassäng med vatten i en reservoar på baksidan av huset och bredvid låg en gammal uttorkad tom färgburk, det fick duga. Jag hade emellertid inte hunnit mer än föra burken till munnen förrän hembiträde dök upp i ett fönster och skrek PELIGRO PELIGRO MOERTE och det visste jag vad det betydde så jag spotta ut vattnet jag just läppjat på.
Det dröjde inte många minuter för än min vän dök upp med en kasse öl av fabrikatet Presidente. Det var annat än grönt vatten det. Han informerade mig om att regnvattnet samlades i tanken för att användas till tvättning av kläder och måste kokas innan man kan dricka det. Ok nog om det nu vet ni ungefär hur jag kom igång i det nya landet.
Det som nästan omedelbart inträffade var att jag blev väldigt bekant med en av flickorna som arbetade i en av barerna i El Paraiso. Kärlek uppstod ganska omgående. Det hade inte gått många dagar sedan min vistelse tog sin början i det nya landet innan hon hade flyttat in hos mig i mitt hotellrum.
Det var nu själva historien om mitt jobb som fångvaktare tog sin början och hur öl kommer att visa sin betydande kraft, men mer om det kommer i nästa blogginlägg.
Lämna ett svar