Det kontantlösa samhället.

Jora, tillåt mig hånflina med hela ansiktet åt den fantasin. Bankerna klara ju inte ens av att hålla ifrån sig slödder på chefsnivå. Fast i och för sig. Hade det inte varit så att jag har vänner som litar på mig och kan låna mig en slant när det kniper så hade i alla fall jag varit kontantlös veckan före min pensionsutbetalning.

Så här ligger det till. Jag har nu befunnit mig rätt långt från en svensk bank i 3 månader, ja det där vet ni ju redan. Eftersom jag känner till Muphys andra lag. (Om någonting inte kan gå fel, så går det fel i alla fall). så beslutade jag mig för att motbevisa detta.

Jag har en fattigmanspension på ett konto i skitbank och på samma jävla bank har jag ytterligare ett konto där min ännu fattigare tjänstepension ramlar varje månad. Att jag har två konton bero på mitt tidigare företagande. Ett konto är inte kopplat till något bankkort så det är lite säkrare att ha pengarna där och flytta över till det konto som jag har ett bankkort kopplat till när jag behöver göra ett uttag.

För att flytta pengar mellan kontona så använder jag internet och loggar in på banken med en säkerhetsdosa som banken tillhandahåller. Enkelt och bra. Men nu vet man ju att elektronik kan ge upp så därför har jag även installerat ett så kallat bankid på fil i min laptop som jag självklart har med mig. Extra extra så har jag installerat en app med bankid på min mobil.

Så jag ansåg att jag skulle vara ganska säker. För att klara oförutsedda kostnader så har jag även fått tillgång till en av mina söners oanvända bakkonto på samma skitbank, kopplat till ett Mastercard. Där har jag skrapat ihop en liten reserv som jag normalt bara skall använda i nödfall av det slag som uppstod förra veckan.

När jag anlände till Västindien så testade ja att båda korten funkade utan problem. Dosan var bara ett år så den skulle säker funka om jag inte av oförsiktighet dränkte den i öl. Annar hade jag ju alltid mina 2 bankidcertifikat. Ett i datorn och ett i mobilen. Jag har förresten även ett konto hos Pay Pal som vart tänkt att ladda mobilen med.(Det kontantlösa samhället ni vet) Jag använder den nämligen till att kunna koppla upp mig mot internet här eftersom här inte finns någon bredbandsanslutning. Eftersom jag använder kontantkort till min mobil som bara fungera i Sverige  så fick jag förstås byta till ett Dominikanskt telebolag (Orange). Till Pay Pal kan jag enkelt transferera pengar från mina bankkonton i den jävla skitbanken via internet.

Det är nu Murphy börjar visa sig. Jag hade laddat min mobil utan problem ett par gånger via Pay Pal. Jag hade även via skitbanken överfört pengar till Pay Pal. Nu var det alltså dags för ytterligare en påfyllning i mobilen. Pay Pal meddelar mig när jag skal betala att de brukar göra en slumpkontroll då och då så att man verkligen är den man utger sig för.

De förklarar att det är en enkel rutin. De sänder nämligen ett SMS till min mobiltelefon med en kod som jag matar in i datorn. Sedan är det klart att köra betalningen. Jorå förfaan i helvetes glödheta jävla spis, hur skall dom kunna sända ett SMS till min mobil som är registrerad på mitt svenska mobilnummer när jag sitter här i Västindien med ett helt annat nummer?

Ok. inga problem, Jag blev lite upprörd där i början, men vid närmare eftertanke så kunde jag ju portfarande logga in på Pay Pal men jag kan inte transferera pengar. Jag kommer naturligt vis på den geniala iden att  ändra mitt mobilnummer i Pay Pal till mitt nya nummer här i Västindien, men där jävlar gjorde Murphy klart för mig vem som bestämde. Eftersom mitt konto är registrerat i Sverige med en svensk adress så tillåts inte ett utländskt telefonnummer.

Efter ett antal mail till Pay Pal kuntjänst fick jag klart för mig att jag måste registrera ett nytt konto här och eftersom man inte kan ha 2 konton på samma personnummer så måste man avregistrera det andra kontot. Det eventuella tillgodohavandet kunde inte betalas ut eftersom man inte kan ta bort slumpkontrollen, det fick man känna sig blåst på. Här ser ni ett exempel på bankernas uppfinningsrikedom för att tjäna pengar. Ett klockrent fall av Moment 22. Jag får nu knalla och gå 8 kilometer till ett ORANGE- kontor och fylla på mobilen med Hör och Häpna KONTANTER! Mitt gamla Pay Pal konto får ligga kvar tills jag kommer hem och kan ta emot det förbannade kontrollnummret via SMS med mitt gamla Sim-kort

Pang i kaklet med huvudet före! ETT NOLL till Murphy.

Ja det där var väl en jävligt onödigt lång beskrivning av en sådan skitsak som att inte kunna ladda på sin mobil. Det har ju ingen svultit ihjäl av. Nu kommer vi till de tunga grejerna som vår egen Svenska skitbank är inblandad i. Jag blev tillfälligt utan kontanter veckan innan min pension, som sagt.

Knallar iväg till bankomaten och skall lätta lite på reserven. Stoppar in reservkortet i springan. 2 sekunder senare stirra den jävla bankomaten mig rätt i ögonen och meddelar iskallt att min bank inte medgav något uttag. Jag tar ut kortet, torkar av det från osynligt damm och stoppar tillbaks det i bankomatfaanskaet. Nu härsknade automaten till på riktig och talar om för mig att kortet är ogiltigt, avlägsna det från automaten. Typ ta dig i brasan, fast på bankomatspråk.

I dag testade jag kortet i en annan bankomat av en annan konstruktion där hela kortet försvinner in i automaten. Den jäveln var av hårdare virke. Den talar om för mig att mitt kort är förbrukat, slukat och vilar nu tryggt i innandömet av mänsklighetens värsta gissel. Det kontantlösa samhället.

Faan rakt ut. TVÅ NOLL till Muphy.

Ok, Jag är förhindrad att använda mitt reservkapital men jag har ju mitt två andra konton kvar. Pensionen anländer och jag tar utt ett antal peso. Eftersom det är svårt att räkna ut exakt hur många kronor som belastar kontot när man tar ut dem i Peso så knallar jag hem och tänker kolla mina konton via internetbanken. Fridens bananer, nu skall jag äntligen motbevisa den där förbannade Murpy att han inte alltid kan vinna.

Startar upp datorn och skall logga in på skitbanken med min lilla svarta dosa som alltid fungerar i Sverige, för där kan man byta ut den gratis när den ger upp. Bara att knalla in på banken med sitt körkort i näven så är det klart. Knäpper på dosan som flinar mig i fejan och meddelar att den är blockerad. Bara att knalla in på banken och få en ny alltså. Om nu inte den förbannade bankjävulen befann sig på andra sidan Atlanten vill säga.

Shiit av pommfritt. TRE NOLL till …..gissa vem.

Men nu skall ja ta den djävulen i skägget och dra av bara faan. Jag har nämligen ett trumfkort. Mitt bankID på fil, som har hjälpt mig tidigare några gånger. En fiffig grej. Man loggar in på internetbanken via sitt bankidprogram fil och slipper använda dosan. Hej på dej leverpastej. Det där var flera månader sedan. Nu heter det inte logga in med Bankid på fil. Nu heter det logga in med Mobilt Bankid. Någon jävla säkerhetsfaschist på skitbanken har beslutat sig att hjälpa Murphy att plocka ännu en poäng.

Men nu känner jag att det är dags att ta till drastiska åtgärder. Jag ringer bankjävulen själv och förklarar hur det ligger till. Jag har ju ändå ett bankId som fungerar överallt utom i den jävla skitbanken så jag kan ju vidimera vem jag är, antar jag alltså. Sagt och gjort. Ringer banken som talar om att jag är nummer 35 i kön och väntetiden är ca 25 minuter.

Kanonbra bara ett par hundra spänn från kontankortet för att få tala med någon nolla som man inte ens vet om man blir hjälp av. Eftersom jag inte förfogar över tillräckligt med samtalstid för att ens bli kopplad så lägger jag ner det försöket. Där kunde ju det förbannade bankhelvetet gjort en liten fiffig lösning. Man ser ju om det är ett utlandssamtal och det borde inte vara rymdforskning för att ge de samtalen förtur framför svenska samtal.

Ja vad faan skal jag säga. FYRA NOLL Men som man säger:

It ain’t over till the fat lady sings.

Jag har ju mitt mobila bankid i min mobiltelefon. Ja, ja. Jag vet. Jag har inte rätt telefonnummer i den satans mobilen för att det skall funka heller.

Så  grattis din jävla sopa.  Du vann. Game over.

Epilog. Jag kommer inte in på min internetbank utan dosa. Alla andra möjligheter är borta. Med hjälp från Sverige har jag blivit informera att enda sättet att komma åt mitt konto är att komma in till banken så får jag en ny dosa, den kan inte skickas utan måste kvitteras ut personligen av personliga person på ett Svenskt skitbankkontor. Jag vet alltså inte och kan inte på något sätt kolla hur mycket pengar jag har på mitt konto och banken svarar inte på sådana frågor via telefon.

Jag kan heller inte flytta pengar från mitt tjänstepensionsskonto till mitt konto som är kopplat till mitt i dag enda fungerande kontokort. Jag bävar för den dag då jag försöker ta ut pengar utan att veta hur mycket jag kan ta ut och begär ett för stort belopp. Ja då åker väl även det kortet in i avgrundens mörker i någon jävla bankomat i Västindien eller så ger även detta kort bara upp precis som mitt reservkort. Problemet är att man inte gärna vill ta ut små belopp eftersom det kosta 70 spänn vid varje utag. Banken här tar 35 och banken i Sverige lika mycket. Så kom inte och snacka med mig om det kontantlösa samhället.

Så som sagt var denna mening skall man ta på mycket stort allvar för det har Murphy bestämt:

Om någonting inte kan gå fel, så går det fel i alla fall.