Ja detta blir en kort berättelse om hur det kan vara att att leva som låginkomsttagare i detta land. Nu menar jag inte låginkomsttagare som mig, som lever under EU-s fattigdomsgräns på min sketna pension utan på dom infödda medborgarna i detta land som saknar yrkesutbildning och bra skolgång.
Om jag omvandlar min futtiga pension till peso, vilket är den valuta som gäller här, så blir det ca 35000 peso/månad. Om man har ett vanligt kneg som t.ex. (kassabiträde, bilmekaniker m.m på heltid här så tjänar man ca 10000 peso/mån. Blir man sjuk så tjänar man ingenting.
Levnadsomkostnaderna här är såpass höga så att jag har varit tvungen att ta till reservkapital på ca 10000 peso utöver min pension per månad hittills.Men det beror förstås på att jag inte lärt mig hur jag kan leva billigare ännu. Jag menar att om en familj med 2 vuxna här med 2-3 barn kan överleva på 20000/mån så borde jag lätt som ensamstående kunna leva mycket gott på mina 35000/mån.
Nåväl det finns ju även massor av människor här om lever i högsta armod och saknar arbete eller förmåga att arbeta de är ju naturligtvis mycket utsatta och man har svårt att föreställa sig hur det kan vara så illa i ett land som är bland de rikaste i världen räknat per capita. När man ser alla dessa Lyxiga Mercedes, Ferrari, BMW m.m på vägarna så verkar det nog sannolikt att det är en enorm klasskillnad som gäller.
Ok. Det har just varit nyår och detta utlöste troligen den händelse jag nu skall beskriva. Jag sitter ofta ute på min balkong och filosoferar i min gungstol som gamla gubbar gör, Det har ni säkert sett på amerikanska västernfilmer, eller så får ni tro på vad jag säger. På andra sidan gatan finns ett hus där man på taket murat upp en mindre lägenhet i old fashion Dominican style kan man väl säga. Det finaste på hela bygget var en splitter ny vit paneldörr som såg väldigt dyr och fin ut.
Så vitt jag kunde förstå så beboddes denna lilla lägenhet av ett par i 30 års åldern. Att kvinnan arbetade kunde jag på relativt säkra grunder anta eftersom hon dagligen lämnade lägenheten på morgonen och återkom på eftermiddagen. Att mannen i huset inte arbetade eller ens försökte arbeta kunde jag lätt konstatera. Han brukade på tuppars vis komma fram ur boet fram på förmiddagen och sprätta runt lite på det omgivande taket, för att sedan sätta sig i en gungstol som redan på västernfilmernas tid sett sina bästa dagar. (Faan det här är ju rena skvallerspalten tänker jag nu. Skall jag verkligen fortsätta skvallret?)
Hörde jag ett enstaka tveksamt Jaaa! Ok, tackar så innerligt för uppmärksamheten. Varför drar jag upp detta ihop med nyår? Jo det var nämligen så att någon dag efter nyår så var din vita fina nya dyra dörren väl förseglad med en kätting och ett hänglås låst från utsidan. Just när jag sitter där och filosoferar så dyker mannen upp med ett en meter långt armeringsjärn i näven som han energiskt försöker bryta bort låset med, men han rådde inte på det så han dröp av för att återkomma med ett 2 meter långt armeringsjärn som inte heller dög till att få bort kättingen.
Jag satt väl där i min gungstol och, ja ni vet som gamla gubbar gör och mår gött. Då kommer mannen ångade upp för trappan till lägenheten med den fina nya vita dyra dörren, (det där har jag hört förut) Han sätter upp högerfoten mitt i rusningen och trycker den rakt in i den fina….jaja. Som nu plötsligt inte var en fin vit dyr dörr längre utan mer en före detta fin vit dyr dörr, som lite lojt dinglade i den bortsparkade dörrkarmen som nu befann sig halvvägs in i lägenheten.
Japp, det där var ju betydligt enklare än att försöka bryta upp ett sketet hänglås med ett 2 meter långt armeringsjärn. Så nu vill ni naturligtvis ha svar på 3 saker. För det första, varför var dörren förseglad med en bautakätting som motstår armeringsjärn av bästa kvalité. Jo min slutledning blir att hyran förmodligen inte blivit betald och att kontraktet därmed gick ut vid årsskiftet.
Fråga numer två, vad drev mannen till att ta till sådana drastiska åtgärder som att sparka in dörren. Hade han behövt komma in för att flytta ut så hade han ju kunnat ta kontakt med hyresvärden. Jo det kan jag som mycket god iakttagare svara på, han gick direkt in i lägenhet och kommer 5 sekunder senare ut med en 1.5 liters cocacolaflaska, att innehållet inte var cocacola kunde man lätt se eftersom den innehöll en färglös vätska, som när den inmundigats gav intrycket av att det var något i princip livräddande som manen fått innanför västen. Ja någon väst hade han ju förstås inte, han var bar på överkroppen som vanligt är här i den 35 gradiga värmen. Det där med västen är väl mer ett gammalt uttryck från godsägarnas tid i Sverige.
Fråga nummer tre, ja den hänger fortfarande lite i luften liksom dörren gjorde ett tag innan han fick bort den helt, men på eftermiddagen dök den i alla fall den arbetande hustrun upp och såg förfärat vad som hänt. Efter en ordväxling som innehöll en för mannen hel del nedvärderande uttryck, som jag kan låta vara oskrivna, avlägsnade sig hustrun från ”brottsplatsen”. Nu blev det verksamhet. Mannen som jag aldrig sett uträtta något som helst nyttigt arbete tidigare släpade fram en gammal rostig sängbotten från taket, som han sedan spände upp ett lakan på och vips så hade han en dörr. Senare på kvällen återvände även hustun till hemmets härd och lugnet lägrade sig. Vad som lägrade sig mer vet bara de inblandade på andra sidan ”dörr”lakanet.
Senare nästa dag lämnade de lägenheten under höga tillmälen och åt ett varsitt håll och det har nu passerat några dagar och ”dörren” har hela tiden varit stängd, så boet är nog utfluget. Men…
It aint over ’til the fat lady sings.
Lämna ett svar