Nej, verkligen inte och nu vet jag varför. Jag uppdaterar inte min blogg så ofta. Fram till nu så har jag låtit det gå en tid så att det hinner hända något intressant innan jag skriver om det, för har det inte hänt så kan jag ju inte berätta vad som hänt just då om man säger.
I alla fall det där med att vänta ställer till det med en hel del problem, för helt plötsligt så har det samlats en massa saker som man skulle vilja berätta om och då uppstår det berömda moment 22. Då har det plötsligt blivit så tidskrävande att uppdatera bloggen så då måste jag vänta lite till så jag får tid att göra det. Uppdatera bloggen alltså, ingenting annat fräckt. Det har jag absolut inte tid med trots att frestande erbjudanden dräller flera gånger dagligen. Ja, och så går jag här och skjuter uppdateringen på morgondagen.
Det är väl egentligen inget ovanligt där jag befinner mig i och för sig. Lo hago mañana (Jag gör det i morgon) är väl snarast ett standarduttryck här, så jag behöver inte skämmas för den sakens skull. Man får följa traditionen där man bor Men nu tänkte jag mig att göra ett ärligt försök att bara berätta liiiite vad som händer fast oftare. Vi får se vart det bär.
Så där, nu kan jag börja berätta liiiite. Den dominikanska standardtatueringen har tappat sin sista sårskorpa i dag faktiskt, så i morgon blir det en skön återförening med havet. Jag höll förstås på att få en helkroppstatuering igår, men det gick bra tack vare sinnesnärvaro.
Jag stekte pannbiff på gasspisen och hade bara haft i matolja. Ni som steker vet att bara matolja gör att det stänker mycket när man steker så man brukar ha i lite margarin eller smör som tar ner stänket lite. Det hade jag glömt så tag tar fram min smörask från kylen och lägger i en bit i den heta pannan bland pannbiffarna.
Då sket det sig ordentlig. Smöret här innehåller nämligen så mycket vatten här, så att när det kom ner i den heta oljan i pannan så frigjordes allt detta vatten och bildade vattenånga som fick olja att spruta ut ur stekpannan och ta eld av gasspisens låga. Det blev en brasa kan jag säga. Precis under den feta spisfläkten.
Jag fick tag i stekpannan och drog den av spisen, lågorna nådde nu takhöjd. Hjälp vad göra. Som tur var stod det ett par tallrikar i diskstället, med stekpannan i ena näven lyckas jag med andra handen få tag på en tallrik och skjuta den över lågorna så det hela kvävdes och faran var över. Så jag kunde nu i lugn och ro käka mina väl flamberade pannbiffar som blev mycket goda.
Ja, slutet gott allting gott, mer blir det inte i dag då eftersom jag bara skulle berätta lite. Jag får försöka komma ikapp med allt som hänt sedan sist. Får ta det lite pö om pö. Ha det bra tills vi hörs väldigt snart igen.
Gott nytt år och God fortsättning får jag väl tillägga.
Lämna ett svar