Ja så var det. Min blogg dog sotdöden för en tid sedan när en server uppdaterades. Jag fick ett ganska långt stopp och läsarna tappade allt intresse. Nu har den återuppstått och skall få lite mer uppmärksamhet från min sida.
Mitt tidigare bloggande gick ut på att berätta händelser som passerat i mitt liv. Jag lade ner en hel del arbete på att ägna mig åt tidsödande historieberättelser, leta fram gamla bilder osv. Det innebar att det inte blev så värst många bloggar i månaden.
Jag har nu gjort lite research och konstaterat att skall man blogga så skall det ut minst ett inlägg om dagen, helst flera om bloggen skall ha någon som helst framgång. Inlägget skall även innehålla mycket bilder och de skall läggas ut i hela textfältet.
I mina tidigare blogginlägg så har jag presenterat små bilder inramade av texten och man måste klicka på bilden för att få upp den på hela ytan. Det skall jag ändra på. Jag kommer emellertid att behålla höger menyfält och låta bilden uppta textfältets hela yta.
Sedan kommer man till frågan, vad skall man blogga om som ger material för ett inlägg varje dag. Ja kollar man på andra bloggar så är de ju oftast inriktade på ett visst ämne, det kan vara sminktips, resebeskrivningar, klädmode, bergsklättring you name it.
Eftersom jag är en relativt fattig pensionär på 76 år så händer det inte så ofta att jag reser, klättrar i berg, köper kläder eller sminkar mig. Nej jag klipper mig till och med själv när håret börjar skymma utsikten.
Men så slog mig tanken, ja inte så att det skadade mig, att jag kunde skriva om hur gamla gubbar som jag får dagarna att gå. Vetefaan om det är intressant att läsa om men jag tänker i alla fall testa.
Förr när jag skrev om mina äventyr så togs mycket tid i anspråk att leta fram bildmaterial. Det löser jag nu snabbare genom att ha kameran med mig och fotografera allt jag tänker skriva om. Det gör ju även att jag får hjälp av bilderna för att minnas vad jag sysslat med under dagen, ja ni vet, det där med att minnet står i omvänd proportion till ökande ålder.
Jomenvist låt oss böja med dag ett, en liten kort beskrivning av min dag. Den börjar ju som vanligt med havregrynsgröt så här i slutet på pensionspengarna, jag får ny pengar från staten den 18 augusti och det grämer mig lite att min saliga mor inte kunde hålla sig fyra dagar till.
Jag är född den 14 Augusti och då är jag vanligtvis helt pank. Kan ni tänka er vilken lycka det hade varit att fylla år den 18 när det trillar in färska pensionskronor på bankkontot. då hade jag kunna äta ägg och bacon till frukost och käka kräftor och dricka Matteus hela jäkla dagen.
Men nu är det som det är. Efter min gröt hoppar ja på min 125 cc skoter och drar till ett förråd 15 km bort där jag tillbringar min tid för det mesta med att försöka hitta på något kul att tillverka för att kanske kunna sälja för att göra mig en extra krona. Det går så där. Jag kallar mitt krypin för Carvers Corner, vilket är tänkt som en travesti på Emils Snickerboa.
Efter en stund så upptäcker jag att solen kastar sina värmande strålar utanför mitt förråd, inne i förrådet är det fortfarande lite kyligt efter natten. Jag önskar då att jag köpt den där solstolen jag såg på en loppas förra veckan. den kostade ju bara 50 spänn, det har jag råd till om jag tar vatten till havregrynsgröten i stället för mjölk i en vecka.
Ok. jag tar en chansning. kanske den är kvar trots sitt låga pris. En likadan ny kostar ca 400 kr. så chansen är väl liten att den fortfarande finns till försäljning. Väl framme så kan jag konstatera att den finns kvar. Jag ser nu anledningen till varför. Den håller på att ge upp. Det är tydliga bristningar i tyget och med min vikt är det ingen tvekan om vad som händer om jag sätter ner arselet i den. Det kommer att braka omgående.
Eftersom jag känner mig liiite händig så köper jag den i alla fall. binder fast den bak på min skoter och drar till Carvers Corner.
Väl framme så fäller jag upp stolen och gör en närmare kontroll. Jo då, den fixar jag, fast inte i dag. När jag bodde i Västindien för ett antal år sedan så lärde jag mig ett nyttigt ord. ”mañana” Det tål att upprepas hur ofta som helst när man är pensionär.
Så här ser den ut just nu.
och detta behöver lagas.
Så nu släpper jag den för i dag. Nu får jag försöka göra lite nytta. När jag försöker göra något produktivt så ser jag alltid till att jag hänger upp en videokamera på lämpligt ställe för att filma. Detta är för att jag skall ha material till Mekka med Pekka som är min Youtube kanal.
För många år sedan köpte jag en piassavakvast i barnstorlek till min då 5 årige son så han kunde delta i städbestyren. Han är nu vuxen och behövde inte kvasten längre. Så jag offrade den och använder skaftet som hållare till min videokamera, man skall ju återanvända allt man kan nu för tiden.
Nästa steg blir att byta slipduk på min egenhändigt byggda trumslipmaskin för att kunna slipa Mahognybakstycken till en produkt.
Nu är det emellertid dags att åka hem och sätta sig och skriva ner denna blogg. Så vi hörs i morgon. Ha det bra, det har jag. Jag fick nämligen med mig ett par starköl hem av en slump. Inga bilder på dem, det får ni klara er utan. Skål.
Lämna ett svar