I Coronans tider.

När man kommer upp i min ålder så brukar man säga att nu är det en enda nedförsbacke kvar som så småningom slutar 2 meter under jord. Hur brant backen är varierar från person till person och är i viss mån beroende av vilka gener man har blivit född med och hur man sedan tagit hand om den högborg man fått att förvalta samt av otaliga slumpartade händelser som naturen kan överraska oss med.

För min del började backen bli väldigt mycket brantare helt plötsligt och oväntat natten den 5 Januari 2020 då mitt hjärta helt tappade lusten att pumpa på. Mina lungor började fyllas av vätska och jag tyckte nästan jag hörde liemannen banka på dörren till min kabin i båten där jag bor. Jag orkade emellertid ringa till SOS och hade den enorma turen att en ambulans fanns på ingång till brandstationen efter ett utfört  ärende och brandstationen ligger bara några hundra meter bort frän min båt.

De var här inom 5 minuter och fick snabbt in mig i ambulansen, väl där så började syrenivån sjunka snabbt och jag fick syrgas som hjälp. Det räddade säkert mitt liv. Enligt läkaren så hade jag endast 5% kapacitet på mitt hjärta när jag anlände till Karlstads sjukhus och hade tur som överlevde. Nu har jag 25% hjärtkapacitet och mår bra med hjälp av medicinering. Jag lider tydligen av hjärtsvikt beroende på någon typ av skada på hjärtmusklerna och det lär jag tydligen få leva med så länge jag lever. Så nu sluttar det lite mindre nedåt igen.

Vad händer då, jo då slår Covid19 till med full kraft och hotar just oss gamlingar som har hjärtproblem alldeles särskilt mycket och det tycker jag är jävligt fegt. Jag har därför nu satt mig själv i karantän för att försöka undvika att bli smittad så länge det går. Så nu är man i ett satans nedåtlut igen och kan bara hoppas på att det planar ut lite när det blir varmare. Många tror ju att viruset inte trivs i värme men jag tror att det beror på att vi får bättre immunforsvar på sommaren eftersom halten av D-vitamin ökar och det gillar inte viruset.

Ett problem som jag får dras med nu är att de undersökningar och behandlingar jag behöver i samband med mina hjärtproblem ligger på is tills vidare. De är inte klarlagt vad som orsakade mina hjärtproblem men man misstänker att det kan bero på långvarig sömnapné (andningsuppehåll i sömnen) Det kan ha skadat hjärtat och en annan biverkning av sömnapné är att man andas genom munnen när man sover och det torkar ut munhålan och gör att man tappar tänderna. Än så länge har jag några gaddar kvar så att jag kan käka en hamburgare, men det ser inte trevligt ut när man gapar så det är lätt att hålla sig för skratt.

För att lösa problemet med min sömnapné så har jag fått en remiss till öron näsa  hals för utredning och om man konstateras lida av sömnapné så har man rätt till tandvård inom sjukvården som ju är betydligt billigare. Så bara för att vara jävligt vrång så har jag bestämt mig för att överleva det här jävla viruset och skratta ända till tandläkaren när den dagen kommer. Tills dess, håll ögonen öppna det kanske kommer mer om inte backen blir för brant.