Ja, i förra blogginlägget lovade jag att tala om när vi höll på att dra hela innerstaden i luften, inklusive polishuset. Det finns någon beräkning på att om man fyller ett normalt kök med alkoholångor till en halt som bildar en explosiv blandning med luft så motsvarar det 5 kilo av vår käre Nobels dynamitstavar och det blir en jävla smäll när någon tänder en cigarett. Det lär ha hänt och kökssoffan hamnade lång ut på en åker tillsammans med kräftorna som var tänkta till själva fylleslaget. Hur det gick med amatörerna som försökte tillverka tillbehör till groggen förtäljer inte historien, men förmodligen åt de inga mer kräftor den säsongen.
Ok. Muddetörp var ju som sagt tidigare ca 5 X 30 meter och det blir 150 kvadratmeter, ett kök av genomsnittsstorlek ligger väl på kanske 20 kvadrat. Det innebär ju att volymen av Muddetörp motsvarar ca 5 x 7,5 kilo dynamit om det skulle få för sig att smälla. Så om 27.5 kilo dynamit mitt i Kristinehamns innerstad skulle få för sig att smälla av så skulle inte min sketna företagsförsäkring på ett par hundratusen inte räcka långt. Lägg till vilken jävla brasa det skulle bli om Cabbys husvagnssnickeri skulle gå upp i rök samtidigt med Muddetörps lager av gastuber. För att inte nämna hur många konstaplar som hade skitit i brallorna när deras skrivbord drog ut genom fönstret i polishuset som låg några hundra meter bort.
Det var en helt vanlig dag, solen sken och fåglarna kvittrade precis som vanligt, utanför Muddetörp hade jag en liten hundhage där min hund, en springerspaniel som lystrade till namnet Jimmy sysselsatte sig med att fånga flugor. Han var för jäklig på det. Behövde inte köpa mycket hundmat åt honom inte. Ja i alla fall så närmade sig arbetsdagens första pass sitt slut. Jag hade lagt sista handen vid några vindroder som skulle levereras följande dag och övergick till mitt andra yrke som förste destillatör på Muddetörps destilleri.
Det var bara en sats som skulle köras. Den var redan laddad i en av apparaterna och bestod av 30 liter 90 procentig alkohol som nu skulle findestilleras för att bli högklassisk Muddetörpssprit i sin renaste form. Den proceduren tar hela natten i anspråk eftersom den skall köras på lägsta energinivå. Jag hade en del ärenden att göra i stadens butiker så jag satte på destillationsapparaten på högsta värmeläge och instruerade min kompanjon att en timme senare bevaka det hela och dra på kylvatten och sänka värmen till lågläge när processen kommit igång. Det brukar ta ca 2 timmar, han befann sig i sin klädbutik nere i centrum.så det var gott om tid för honom att fixa detta,
På morgonen efterföljande dag sätter jag mig i bilen och drar mot Muddetörp lite tidigare för att ta undan den färdiga spriten och skölja ur apparaten innan jag började mitt ordinarie arbete. Det var en varm och skön dag så rutan på bilen var nedvevad. När jag börjar närma mig polishuset där jag skall svänga till höger för att komma in på vägen som leder fram till Muddetörp så känner jag en kraftig spritlukt i bilen. Ni vet ungefär som när man spolar vindrutan med spolarvätska, men inte faan hade jag spolat vindrutan så nu blev jag nervös på riktigt.
Väl framme vid verkstaden så är det så mycket spritångor i luften så ögonen börjar rinna. Upp med dörren och in i en Lützendimma av alkoholångor. Det droppade kondenserad alkohol från traversen i taket, det rann på allt som var av metall. Då, just då, var det en djävulsk tur att jag inte lugnade ner mig med en cigarett för då hade ni inte läst detta. Min käre kompanjon hade nämligen inte öppnat kylvattnet så all sprit kokade rakt ut och gjorde Muddetörp till en apterad bomb av kolossalformat.
Som ni nu förstår så small det inte, men om det gjort det så hade det möblerat om Kristinehamns innerstad ganska ordentlig kan jag försäkra. Efter en ordentlig vädring så gick arbetet som vanligt igen, ja kanske inte riktigt som vanligt, jag fick mig en liten gratisfylla av all spritångor, men mot kvällen var allt tillbaka i sina normala gängor. I nästa kapitel höll det på att gå bra för farbror blå. Så häng kvar.
Lämna ett svar