Dags för mäskjäsning alltså, Vi släpar in 20 st 25 liters dunkar i mäskrummet som det nu officiellt kallas. Sockerbehållaren fylls upp med socker och dunkarna fylls en efter en med 6 kilo socker och och radas upp i 2 rader. Min dåvarande flickvän som hade blivit inkallad som medhjälpare fick sedan uppdraget att fylla upp alla dunkar med vatten från en slang vi dragit från svetsavdelningen och sedan tillsätta jäst och jästnäring. Därefter drog vi igång våra två borrmaskiner och vispade om allt mycket ordentligt medan vi såg den soppa som om några veckor skulle bli till rinnande guld blandas ihop till en gulgrå sörja.
Nu var det på gång och ingen återvändo fanns, det vi nyss gjort hade gått från en laglig hantering av diverse livsmedel till att bli en brottslig handling med fängelse i brottsskalan. Det ägnades emellertid inte en tanke åt sådana bagateller, vi hade fullt upp med att räkna ut hur mycket vi skulle cacha in på denna första sats när den blev klar och planerna på att köpa ett gammalt lantställe med passande ekonomibyggnad som kunde inhysa 2 kubikmeters plasttanker snurrade i bakhuvudet.
Tillbaks till verkligheten. Det hade slutat bubbla innanför lönnväggen och det var dags för första 5 litersdunkarna att erhålla innehåll. Maskinerna rymde ju ca 40 liter så vi körde en dunk åt gången för att det inte skulle riskera att skumma upp i kolonnen. Första körningen drog vi på för fullt med alla 3 faserna på elementet och fick på några timmar ut ca 80%:ig alkohol och det var i den körningen vi tillsatte kaliumpermanganat för att hålla finkelhalten nere.
När vi fått ihop ca 15 liter 80%:ig alkohol så spädde vi det med 15 liter vatten och körde det ytterligare en gång men nu på 2 faser i lugnare takt, resultatet blev nu ca 90%:ig alkohol. När vi hade fått ihop 30 liter 90%:ig alkohol så späddes den med 5 liter vatten och finkördes på bara en fas. Slutresultatatet blev 95%:ig helt perfekt alkohol. Inget aktivt kol behövde användas och det fanns ingen som helst finkel eller annan bismak.
Så nu var vi igång. Av naturliga skäl så var ju detta en process som försiggick på natten som alltid vid brottsliga företag. Vi smög omkring i halvmörkret och kände oss rätt förnöjsamma när vi övervakade processerna i de olika apparaterna. Vartefter som mäsken förädlades till det rinnande guldet så sattes ny mäsk på jäsning, så att vi kunde köra kontinuerligt 5 dagar i veckan. Det gick mycket tid för våra inköpsresor för att få ihop jäst och socker hela tiden så det var inget latmansjobb om man säger så.
I alla fall. Marknaden tog emot oss med storm. Det fanns en stor bekantskapskrets som var förståndiga nog att inse att statens monopol hade fallit i vår lilla stad. Jag levererade faktiskt även 25 litersdunkar till några mer långväga pubar och den transporten fick jag ju själv ombesörja medelst min trogna gamla svarta Mersa 200 Diesel. Den personbilen har nog set mer sprit än vad någon kan föreställa sig. Någon gatuförsäljning till kreti och pleti var aldrig aktuell. Vi såg alltid till att vi hade kunder vi kunde lita på och som bara köpte för eget behov (förutom pubarna). Vi räknade inte med några som helst problem med farbror blå, men som med allting annat här i världen så var det bara han däruppe det hängde på vid ett par tillfällen. I det ena fallet kunde vi sprängt hela innerstaden i luften inklusive vår närmaste granne polishuset och i det andra fallet kunde vi bränt ner hela industriområdet inklusive Cabbys snickerifabrik. Men mer om det nästa gång.
Lämna ett svar