Vid ena gaveln på verkstaden hade jag ställt upp ett lastbilsflak med TIR-kapell som jag monterar en låsbar dörr på, det fick duga som lager för alla plastdunkar till vidare. De ombyggda tvättmaskinerna fick sin plats i svetsavdelningen i andra änden på verkstaden på grund av att där fanns det enda avloppet och rinnande vatten, så det var mest praktiskt. Den delen hade dessutom plåtklädda väggar som var ett krav för att få slipa och svetsa. För att avskärma från övriga delen av lokalen hade vi dessutom hängt upp ett brandsäkert draperi som löpte på skenor i taket. Alla andra väggar var av trä som torkat i sådär 50 år och säkert skulle brinna som bensin om det tog sig. Att vi placerade apparaterna där skulle längre fram visa sig vara ett mycket förståndigt val.
I mäskavdelningen tillverkade vi en stor kvadratisk behållare som konade samman nedåt, av plywood, den rymde ca. 100 kilo socker. Den stod på 4 ben och förseddes med en skjutventil i botten. Höjden på benen var anpassade så att det gick att ställa en 25 liters plastdunk på en badrumsvåg precis under skjutventilen. Jag tillverkade ett par omrörare som precis gick ner genom påfyllningshålet i 25 liters dunkarna. Ett par stadiga borrmaskiner fick tjäna som drivare.
Allt började komma på plats, fattas nu bara en jävla massa socker, jäst, jästnärsalt (diammonium phosphate) och kaliumpermanganat. På den tiden fanns inte turbojäst utan man var tvungen att använda vanligt färskt bakjäst och det var det största problemet att få tag i i så stora mängder i vår lilla stad, även socker i de nödvändiga mängderna var lite kinkiga. I Karlskoga däremot fanns det en grossist där vi kunde köpa tillräckligt av de varorna. Så många resor blev det.
Diammonium phosphate och kaliumpermanganat var lättare att köpa. Det fanns på apoteket i lösvikt och för att inte väcka misstankar så bad vi om ett kvitto till Bergsjöns vattenvårdsbolag när vi inhandlade dessa kemikalier. Det tyckte vi lät bra. Diammonium phosphate var ett bra och billigt jästnärsalt och kaliumpermanganat tillsattes till den färdiga mäsken när man skulle koka den, det minskade bildningen av finkelolja betydligt i destillationsprocessen.
Så kom då den stora dagen när första mäskpåsättningen skulle ske, men det får ni vänta till nästa avsnitt att läsa om.
Lämna ett svar