När jag sprängde ljudvallen.

Nej, nu var det väl inte just jag själv som passerade ljudvallen, jag satt i ett flygplan som gjorde det. Hur kan det ha gått till frågar sig säkert många. I dag eller rättare sagt i slutet på 2015 så fans det väl inga passagerarplan som överskred ljudets hastighet, de som hade så bråttom fick ta till militärt flyg och det är inte det lättaste för en gammal pensionär med skröpplig fysik. Nej jag skulle väl säga att det är helt omöjligt, så stora spypåsar finns inte.

Så jag skall nu tala om hur det egentligen gick till. Faktum är att många av er som flugit över Atlanten troligen har färdats i överljudshastighet utan att ens veta om det. Min resa började från Arlanda i slutet av November 2015 och den tog mig bort från den Svenska kylan till varmare breddgrader, nämligen till Dominikanska Republiken, där jag kom att tillbringa fyra härliga månader långt bort från tokiga vinterbadare och benbrott i de Svenska fjällen. Nedanstående bild är den jag vill se i stället för snö och is.

Jag bytte plan till Air France Airbus 380 i Paris för atlantöverfarten. Airbus 380 har en topphastighet på 953 km/tim och resan tar ca 11 timmar. I många timmar gick flygfärden ganska långsamt och jag funderade på om vi verkligen skulle komma fram i tid.Tänkte i mitt stilla sinne på att be piloterna att sätta lite sprätt på kärran så vi kommer fram någon gång. Det gick  ”bara” i runt 800 km/tim och toppfarten är ju för faan över 950 km/tim.Vad sysslar dom med, har dom nått jävla cocktailparty med flygvärdinnorna där framme i cockpit eller vad? Det hade lite att göra med min vidaretransport från Las Amerikas. Kom vi mycket för sent så missar jag min vidartetransport till Boca Chica den dagen.

När jag sitter där i mina funderingar så ser jag plötsligt på datadisplayen framför mig att det börjat hända saker, Farten har sakta börjat öka och är redan uppe i mer än planets topphastighet. Gött att det börjar röra på sig. Han som skyfflar kol till ångpannan har tydligen vaknat till och öser kol av fulla faan, eller så är cocktailpartyt över och värdinnorna har återgått till sina ordinarie sysslor..

Jag håller nu öga på displayen och ser farten öka mer och mer och när hastigheten närmar sig ljudets hastighet som är drygt 1200 km/tim  så börjar jag bli smått nervös och börjar tro att cocktailpartyt kanske hade övergått till ett mer intensivt party där framme i cockpit, Farten hade gradvis ökat från 800 km/tim till 1133 km/tim i en maskin vars topphastighet är 953 km/tim.

Jag vinkar till mig en steward och visar honom datadisplayen och frågar om detta verkligen är ok. Han försäkra mig om att det inte är några problem, men att han för min skull skall kolla med piloterna. Det hände ingenting för än efter ca 5 minuter då passagerarna plötsligt meddelades av flygkaptenen alla skall sätta på sig säkerhetsbältena. Planets hastighet sjönk därefter snabbt ner till runt 1000 km/tim. Senare har jag konstaterat att ljudhastigheten på 10 tusen meters höjd är ca 1070  km/tim, så det betyder alltså att vi faktiskt färdades fortare än ljudet en liten stund.

Ja hur förklarar man det som hände? Jo hastigheten som visas på displayen är hastighet över marken och inte hastigheten i förhållande till omgivande luft. Planet var inne i en stark medvind så i själva verket rörde sig inte planet inne i sin medvind mer än planets topphastighet, Men betraktat från marken så gick det i överljudsfart och det räcker för mig. Jag har ta mig faan faktiskt färdats fortare än ljudet utan att behöva använda en enda spypåse. Tack vare den hårda medvinden så kom vi fram i tid och jag kunde  uppleva den första morgonsolen utan snö på länge.

Boca Chica en morgon i November 2015