Fångvaktare och fängelsekund del 2.

Ber om ursäkt att det har dröjt med fortsättningen men här kommer den.

Jag och min flickvän vaknade en tidig morgon av att det lät som om någon försökte slå in dörren till det hotellrum vi bodde. Jag hasade mig yrvaket upp och låste upp dörren. Utanför stod ett gäng beväpnade poliser och gapade något för mig obegripligt på Spanska. Det var tydligen någon typ av rassia där dom ville kontrollera vissa saker, jag och min vän som stod ansvarig för hotellet blev beordrade att infinna oss på immigrationen i Santo Domingo efterföljande dag kl 8 på morgonen med våra pass.

Min flickvän kunde inte visa upp sin legitimation så henne tog dom omgående med till polisstationen och låste in. Min vän informerade mig om att de säkert släpper ut henne senare under dagen. Dagen gick och det drog sig mot kväll och ingen flickvän dök upp så jag beslutade mig för att hälsa på farbror poliserna på stationen. Den låg bara några hundratal meter från hotellet.

Det först jag möter på håll är min gråtande flickvän innanför ett galler tillsammans med några av traktens glädjeflickor som heller inte var så glada. Jag försöker på väldigt krasslig Spanska få en förklaring till varför hon var inlåst och om hon inte kunde släppas. Det gick inte för polischefen hade gått för dagen och de 4 poliser som var kvar var inte bemyndiga att släppa henne.

Jag frågade om jag fick bjuda på några öl i värmen och det tycke de var en bra ide. Jag knallade snabbt bort till hotellet och hämtade en kartong med 24 väl kylda Presidente och vi drack och mådde bra. Efter ett antal öl så kom en av poliserna på att min flickvän kanske kunde flyttas från cellen och övernatta på polischefens soffa i lite bättre miljö och ingen hade någon invändning mot detta. Min flickvän flyttades och ölen tog så småningom slut så jag frågade om jag skulle hämta mer att dricka. Jo tack. Jag fick till och med 2 st beväpnade poliser med som bärhjälp denna gången.

Mer öl flödade genom törstiga polisstrupar och framåt natten så kläckte en av poliserna en idé. Den gick ut på att tillfälligt utnämna mig till fångvaktare och ta med mig min flickvän till hotellet och låsa in henne på vårt hotellrum. Sagt och gjort, med poliseskort anlände jag som nyutnämnd fångvaktare till vårt hotellrum på El Paraiso, sade godnatt till eskorten och låste om oss. Det är väl lite ovanligt att fångvaktaren låser in sig tillsammans med sin fånge, men det var ju ingen direkt oangelägenhet i detta fall om man säger så.

Nästa morgon återlämnade jag min flickvän till polisstationen och hon kunde skrivas ut direkt av polisschefen som nu var på plats. Själv fick jag naturligtvis sparken som fångvaktare på grund av väl utförd vaktning. Någon lön utgick emellertid inte.

Ja, sedan bar det iväg på motorcykel till Immigrationen i Santo Domingo där vi låstes in i väntan på vad som skulle hända. Där var nu alla icke dominikanska hotell och restaurangägare i hela  Boca Chica samlade. Efter en hel dags nervös väntan kallades vi in i en lång kö till en handläggare i militäruniform. bredvid honom låg alla passen i en stor hög på skrivbordet. Jag kunde se att de som kom före mig fick läsa ett papper som de sedan skrev sin namnteckning på. Eftersom jag inte kunde Läsa Spanska så förstod jag inte innehållet men jag trodde det var en kvittering för att få passet tillbaka så jag skrev min namnteckning som alla andra.

Men nu hade jag nog skitit i det blå skåpet som man säger,  jag hade skrivit under på att jag inte motsatte mig att bli häktad för vidare kontroll av mina ekonomiska transaktioner i det hotell jag befann mig vid gårdagens rassia.

Senare på eftermiddagen så blev vi hopkedjade två och två och fick i ett långt led promenera genom Santo Domingos gator till Centralfängelset övervakade av ett gäng beväpnade vakter. Där blev vi inlåsta i celler som rymde 4 personer. Vår cell var redan upptagen av en Haitier som saknade uppehållstillstånd och skulle skickas hem. Han hade lagt beslag på den enda britsen som fanns i cellen så natten fick tillbringas på betonggolvet.

Jag har ju sett bilder på hur svenska fängelser ser ut och det kan jag säga att de är rena lyxen mot detta. Jag var tvungen att besöka toaletten när jag anlände, jag blev ledd till en lång korridor där det fanns ett tiotal toalettstolar i en lång rad efter varandra utan insynsskydd. Alla var till brädden fulla med det som kommer ut i den änden som inte solen skiner in i, så skulle man göra nummer 2 så fick man göra det halvstående och man gick inte gärna barfota kan jag säga..

I alla fall. Det som hände på morgonen efter att ha försökt sova på en tidning när regnet stänkte in på mig genom det järngaller till fönster som jag dumt nog lagt mig precis under var lite kul att se.

Jag vaknade av att någon jävel spelade trumpet tidigt på morgonen precis när solen gick upp. En titt ut genom gallerfönstret och jag fick se något mycket underlig. Flaggan var på väg upp och ett helt jävla kompani med militärklädda figurer stod i givakt medan en trumpetare misshandlade ett stycke krokiga mässingrör så det stod härliga till, på framsidan av fängelsegården.

Ja det är ju precis som i det militära i Sverige säger ni då. Jo men visst är det så. Det som var avvikande var, att från där jag stod och kikade så kunde man se en stor central gata som passerade precis utanför Centralfängelset, som ju låg mitt inne i Santo Domingo och där hade varenda bil och gångtrafikant stannat och stod blick stilla medan trumpetaren gjorde slut sin på sin luft och flaggan gick i topp. Det kallar jag nationalism mina vänner.

Nu var det i alla fall en ny dag och nya förhoppningar om att få återgå till ett mindre onormalt liv började så sakta gro, dagen gick och nya numer både 1 och 2 blev nödvändiga. Vi hade fått behålla våra pengar som vi hade med oss så vi kunde genom bud få något att äta och dricka, någon egentlig nöd gick inte på oss för tillfället. Det enda oroselementet var faktiskt att bli skitnödig.

Sent på eftermiddagen blev jag kallad till ett kontor där jag äntligen fick komma till tals med någon som kunde tala Engelska. Det var tydligen någon höjdare på fängelset, det kunde man ana av hans uniform som påminde skarpt om en Svensk julgran när den är som mest pyntad. Han hade mitt pass framför ögonen och frågade mig vad i herrans namn jag gjorde i hans fängelse eftersom jag ju bara är en helt laglig turist som enligt hans vetande inte gjort en fluga förnär. Jag svarade att jag inte hade en aning om orsaken och att han kanske borde fråga de som låst in mig. Efter detta så fick han ett utbrott som hette duga, inte riktat till mig utan till de som tydligen var skyldiga till min belägenhet och som fanns i samma rum. Jag ger mig faan på att de fick avdrag på lönen. Han bad mig tusen gånger om ursäkt och menade att detta inte var normalt i hans land, Amen.

Nu kan man ju tro att den för ett par dagar sedan förordnade fångvaktaren Urban Hahne from Sweden skulle släppas ut i full frihet, men icke sade Nicke. Först skulle jag få svara på några formella frågor, jag blev ledsagad till ett annat litet kontor i fängelset och blev utfrågad in på bara skinnet om vad jag tyckte om polisen, fängelset och hur jag blivit behandlad. Det tog en timme av förhör innan jag äntligen kunde knalla ut på samma gata som på morgonen hade varit som förstenad av flagghissningen. Gissa om det var skönt. Jag kan än idag 37 år senare känna lyckan av att få sitta ner och skita. 

Att jag efter detta fängelsebesök höll på att få mitt högra ben amputerat på grund av någon jävla bakterie  som jag råkade på vid mitt besök på fängelsetoaletten kanske jag skriver om en annan gång. Om inte annat, så ha en bra dag mina vänner.