Ja, det har nu passerat en lång tid utan att jag skrivit något om Ellen och mina gemensamma äventyr. Kanske jag har förträngt det hela en smula. Att Göta kanal har fått epitetet skilsmässodiket har jag nu full förståelse för. Där har med all säkerhet många familjetragedier uppstått. Jag lyckades iallafall till slut nå nästa stora gästhamn som var Norsholms gästhamn. Min första tanke var att leta reda på ett systembolag i Norsholm för att inköpa en flaska skumpa för att fira att jag faktiskt helt solo hade lyckats att ta mig fram genom ett antal slussar med värdens mest felkonstruerade segelbåt. Nu är det bara så här jävligt att, Norsholm inte är betrott med ett systembolag, så där sket det sig direkt.
När jag säger helt solo så skall jag passa på att ge ett varmt tack till besättningen på den tyska segelbåten som syns på bilden. Jag fick stor hjälp med att hålla tamparna när jag anlände in i slussarna. Som man kan se så är den segelbåten försedd med ett vindroder av typ AutopilotI II. Sådana vindroder tillverkade jag ett hundratal av för många år sedan. Detta var dock tillverkat i Tyskland.
Nåväl. Jag kunde inhandla fulöl och matvaror i en närbelägen butik så det var inte helt kört. Ellen ligger förtöjd några hundra meter från nästa hinder i kanalfaanskapet, det består av en sluss och en järnvägsbro i direkt anslutning till slussen. Där finns ingen möjlighet att förtöja medan man väntar på sin tur in i slussen. Båtarna som skall slussa får ligga och vänta i strömmen kanske upptill en halvtimme innan man kan gå in i slussen. Vegan som har sin propeller ovanför rodret utesluter helt möjligheten att ligga ute i strömfåran och vänta. Båtfaan (förlåt Ellen) går helt enkelt inte att manövrera när den går långsammare än 2 knop.
Jag börjar inse att detta förhållande mellan mig och Ellen inte kan fortsätta på detta viset såvida inte Ellen blir uppgraderad på något vis. Det är het enkelt stopp här och nu såvida ingen drastisk förändring inträffar och tro mig eller inte det gör det faktiskt.
Vid telefonkontakt med en av mina bröder så blir jag erbjuden att få låna en aktersnurra av honom, det skulle lösa alla problem med den obefintliga manövrerbarheten. Efter ett antal telefonsamtal lyckas jag att hitta ett lämpligt motorfäste hos Biltema i Motala för att kunna montera aktersnurran. Min bror som numer är min favoritbror, svängde elegant förbi Biltema i Motala och levererade en liten fin aktersnurra med vidhängande motorfäste till Ellen och mig i Norsholms gästhamn. Nu fanns det inga hinder längre och jag kunde slussa vidare mot målet. Skall försöka ta mig tid att skriva om fortsättningen så snart som möjligt.
Lämna ett svar