Det här skriver jag efter att den stora olyckan inträffade med mitt ben. Det är en fortsättelse efter del 1.
Efter att vi avseglade från Arkösund med glatt humör och kryssat söderut i en svag motvind i fyra timmar så började vi kolla efter någon stans att lägga till för natten. Vi siktar in oss på en liten brygga och jag skall starta motorn, det är då våra problem börjar, motorn vägrar starta och Ellen driver sakta i riktning mot den lilla bryggan och plötsligt är det tvärstopp, Ellen har hittat ett grund aldeles själv.
Utan motor och med seglet fladdrande för kvällsbrisen ligger vi och stampar mot ett grund tvåhundra meter från land. Vad göra, där ville vi inte stå och bumpa med kölen mot botten, visserligen består den av femhundra kilo homogent stål, men ändå.
Eftersom vi kunde se ett par små stugor på håll så bestämde jag att ta till min tordönstämma för att tillkalla hjälp. Först hände ingenting, men efter ett antal rop på assistans så visade sig ett par gubbs utanför en av stugorna. De betraktade oss en stund och föreslog att vi skulle segla av grundet. Det var just vad Ellen hade funderat ut helt av sig själv.
Klicka för större bild
Hon hade sakta börjat driva mot de vassa klipporna i strandlinjen, det var en alvarlig situation som riskerade att skada skrovet alvarligt. Nu hade även de två gubbsen på land insett alvaret i situationen och kom till vår assistans med en waterjet. De bogserade ut oss till öppet vatten och beskrev vägen till en marina i närheten. Det blåste en svag bris så Ellen stävade makligt framåt.
Klicka för större bild.
Efter att ha virrat runt ute på fjorden en bra stund så insåg vi att vi inte hade en aning om vart vi skulle segla för att komma till den föreslagna marinan. Vi bestämde oss slutligen för att sikta in oss på en stor brygga en bit bort som var försedd med stora bildäck efter hela sin längd. Vi förstod att den var avsedd för större båtar så någon risk för grundstötning förelåg säkert inte.
Klicka för större bild.
Eftersom vi inte kunde starta motorn utan skulle vara tvungna att segla ända fram till bryggan vilket vi aldrig gjort förut så var det en klar fördel att den var mjuk att krocka med, vilket vi ju självklart gjorde. Allt gick bra och äntligen så låg Ellen tryggt förtöjd vid bryggan. Vi hade hittat till sjöräddningens utbildningscenter på Arkö, där fanns inte en människa på helgen, så där bestämde vi oss för att övernatta.
Utvilade efter en god natts sömn och en riktig frukost kommer vi överens om att ta oss tillbaka till Arkösunds varv, det är inte möjligt att fortsätta färden utan en osvikligt fungerande motor. Nu gällde det att försöka lämna bryggan med vinden blåsande med två sekundmeter rakt i sidan på Ellen som pressades mot bryggan. Ett företag som efter femtioelva misslyckade försök visade sig omöjligt.
Den enda möjligheten att ta oss därifrån låg nu i att få fart på motorn och se pa faan, den startade direkt. Snabbt lämnade vi vår natthamn och satte kurs mot Arkösunds varv. Färden tog femton minuter och motorn fungerade perfekt ända fram till bryggan vid varvet.
Klicka för större bild.
Tillbaka till ruta ett igen. Eftersom det var osäkert vad som skulle ske härnäst så beslutade min reskamrat sig att återvända till hemmets trygga härd redan med nästa buss. Eftersom det var Söndag så stannade jag kvar för att på Måndagen försäkra mig om att det var Ok. att ha Ellen förtöjd vid varvsbryggan några dagar medan jag försökte lösa motorproblemet.
Lämna ett svar