Så där ja. Med fläkten igång var det då äntligen dags att starta motorn igen nu med sjövattenkylningen ansluten till avgasslangen och insuget i en hink vatten. Efter att ha pumpat lite på trycktankens gummiblåsa känner jag en skarp bensinlukt, en titt ner i motorrummet visar att bensinen forsar ur förgasaren, tack o hej morbror Frej.
Vad är felet, efter ett samtal med de kunniga människorna på Motorreparationer i Kristinehamn så har jag bilden klar för mig tror jag. Det där råkade man ju allt som oftast på förr i tiden när man körde moppe. Flottören i förgasaren hängde sig eller så kärvade nålventilen som påverkades av flottören.
Jag blev informerad om att de gamla flottörerna av plast gärna svällde och fastnade i flottörhuset. En annan tänkbar orsak var att man hade monterat på en extra bensinpump mellan trycktanken och den ordinarie bränslepumpen, dessa elpumpar ger ofta för stort tryck till förgasaren så nålventilen kan skadas eller helt enkelt inte hålla emot trycket.
Ok så till att börja med monterade jag bort förgasaren, demonterade den och kunde konstatera att det inte verkade vara några problem med de två plastflottörerna. Kanske de var lite väl nära höljet på en sida men det justerade jag hjälpligt genom att böja lite på dess fäste. Nålventilen löpte lätt och verkade Ok. Så ihop med förgasaren igen.
Nästa steg blev att jag testade om den original bensinpump som satt på motorn fungerade som den skulle och det gjorde den. Jag monterade därför bort den eldrivna extrapumpen som monterats och som kanske gav för högt tryck. Väck väck vällingsäck. Varför den monterats är och förblir kanske en hemlighet som Ellen behåller för sig själv.
Vid en kontroll av förgasaren innan jag monterade den noterade jag att det fanns en liten nålventil i botten av flottörhuset alldeles bredvid den plugg som är till för att tömma flottörhuset vid rengörning. Den verkade helt glapp i gängorna och jag misstänkte att den kommer att läcka lite om jag inte gjorde något åt detta.
Gängtape är bra i sådana situationer om man har någon och det har man ju… 25 mil bort. Helgdag på en halvö är det inte lätt att hitta något sådant om man inte har en väldig tur och det hade jag. Trehundra meter från där jag sitter och längtar efter gängtape bor det nämligen en rörmokare. En liten promenad dit och jag får beskedet från en trevlig dam att han tyvärr inte är hemma.
Hon erbjuder sig att ringa till rörmokaren och får beskedet att visst har han gängtape i sin sericebil, men nycklarna till densamma har han i fickan och den fickan befinner sig olyckligtvis på långt avstånd för mig. Jag förklarar för den trevliga damen att jag måste ha tag i gängtape för att kunna sjösätta min båt och att jag får fortsätta att leta. Hon tar mitt mobilnummer för säkerhetsskull om rörmokaren skulle komma hem.
På min promenad tillbaka till båten ringer min mobil och den trevliga damen berättar att hon hittat en rulle med lite gängtape i någon låda. Jag vände på klacken och gick tillbaka mot huset, på halva vägen mötte den trevliga och väldigt hjälpsamma damen upp med en rulle gängtape som hon inte ens ville ha betalt för. Tänk vilka människor det finns.
Då så, på med gängtape på skruven och skruva dit den. Nu uppstod frågan hur mycket skulle ställskruven vara öppnad. Hitta snabbt information om förgasaren och kunde läsa att man skulle vrida den ca. ett till ett och ett halvt varv, så jag öppnade den ett varv.
Sedan började en riktig pillerresa att få dit de två muttrarna som höll förgasaren på plats. Mina korvliknande fingra kom knappt fram till de pinnskruvar som muttrarna skulle gängas på och inte heller kunde man se vart de satt, bara känna sig fram. Efter en halvtimme svärande och många tankar på att ge upp tänkte jag göra som jag bruka när tålamodet tryter och ilskan tar över. Kasta skiten i sjön. Jo det går ju bra om det är en fjärrkontroll eller något annat som krånglar, men en hel jävla båt blir svårare så jag gav inte upp.
På med bränsleslangen på trycktanken och pumpa upp lite tryck och se på faan soppan bara sprutar någonstans i från förgasaren. Nu börjar jag bli orolig på riktigt men skam den som ger sig, bort med förgasaren igen och försök se var den läcker, jag skruvade isär den och fyllde flottörhuset med fotogen för att se vart det kom ut. Det visade sig att den nålventil som sades vara en justerskruv var ingenting annat än en avtappningsskruv det också. Varför det skulle finnas 2 avtappningsskruva bredvid varandra är för mig en gåta.
Så allt besvär som jag och den trevliga damen gjorde oss för att hitta gängtape var helt onödig, skruven skulle skruvas till hårt och då varde det tätt. Dit med förgasaren igen då, nu visste jag ju att det går att få dit de båda muttrarna så känslan av att vilja kasta skiten i sjön infann sig aldrig den här gången.
Så efter många krångliga turer så var det dags för den slutliga provkörningen med sjövattenkylningen ansluten till det väl bandagerade avgasröret. Till all lycka så verkar det fungera precis som det är tänkt. Vattnet stänker fint ut ur avgasröret utanför båten och inte inuti som förut och motorn verkar kylas precis som den skall.
Nästa delmål väntar nu. Den stora sjösättningen. Tills dess, ha de skönt i solen.
eLLen
Ser verkligen fram emot plurret!
Och det kanske kan bli en låda med proviant om flytetyget skulle vilja ta sig ur hamnutloppet!