Köp en fläkt – till ett hus som brinner.

Tänk om vi stirrar oss blinda på fel sak i klimatdebatten? Just nu pågår en global kapplöpning där vi kastar miljarders miljarder på högteknologiska fabriker som ska fånga in koldioxid och gräva ner den djupt i marken. Det låter modernt och handlingskraftigt. Men tänk om det är som att köpa en dyr fläkt till ett hus som brinner, samtidigt som vi ignorerar att vi själva har stängt av brandposten?

Det vi sällan pratar om är att sommarens extrema värmeböljor och uttorkade floder i Europa inte bara handlar om osynliga gaser i atmosfären. De handlar om ett fysikaliskt drama som utspelar sig direkt under våra fötter. Sedan mitten av förra seklet har vi systematiskt förvandlat den europeiska kontinenten. Vi har huggit ner de gamla skogarna, rullat ut miljontals kvadratkilometer asfalt och byggt gigantiska industriella bevattningssystem som tömmer våra floder. I vår iver att bygga det moderna samhället har vi förstört naturens absolut viktigaste funktion: förmågan att fungera som en svamp.

När regnet faller idag har det ingenstans att ta vägen. Det kan inte sjunka ner i den hårda marken och fylla på grundvattnet, utan leds omedelbart bort i betongkanaler och rinner rakt ut i haven. Resultatet är katastrofalt för temperaturen. När sommarsolen steker en frisk, fuktig mark går solenergin åt till att förånga vatten. Detta är jordens egen, genialiska luftkonditionering. Men när vi har dränerat landskapet och gjort marken snustorr stängs den luftkonditioneringen av. Solens energi har inget vatten att förånga, så den gör det enda den kan – den värmer upp luften istället. Vi har skapat en ond cirkel där det torra landskapet i sig självt accelererar upphettningen.

Det är här den ekonomiska och logiska tankevurpan blir så tydlig. Om vi istället tog de svindlande summor som idag planeras för mekanisk koldioxidlagring och investerade dem i att läka landskapet, skulle vi slå fem flugor i en smäll. Genom att aktivt riva upp onödig asfalt i våra städer, plantera snabbväxande träd och buskar längs floddalarna och tvinga jordbruket till smart returbevattning med återvunnet vatten, startar vi om naturens eget kylsystem.

Träd och växter suger upp koldioxid helt gratis genom fotosyntesen, men till skillnad från en död maskin under marken ger ett levande landskap oss så mycket mer. Det sänker den lokala temperaturen med flera grader på ett kick. Det fyller på grundvattnet så att floderna inte sinar. Det skyddar våra städer mot dödliga översvämningar vid skyfall och det räddar våra skördar från total uttorkning. Det är dags att vi lyfter blicken i klimatdebatten. Vi måste sluta behandla symptomen med dyr teknik och istället börja investera i det enda system som faktiskt kan läka planeten inifrån: naturen själv.