Smultronstället.

För två dagar sedan åkte jag ut till ett badställe jag inte besökt på drygt 50 år. Det var från början ett rejält stenigt ställe någonstans vid Vänerns rand. Helt omöjligt att ta sig ut i vattnet utan att halka på alla stenar. Stället ligger avskilt och man får vandra några hundra meter på en liten stig genom skogen för att komma dit. Ok. Det där med stenbottnen löste vi förstås på egen hand genom att plocka upp alla stenar på bottnen och på så vis få en stig ut i vattnet med ren sandbotten. Det var förstås ett job som tog sommaren i anspråk men det var det värt.

Om jag talar om vart det ör så är det förstas inget smultronställe längre och visst finns det spår av mänskliga aktiviteter där nu. Det kan man se på slängda ölburkar här och där och flera gamla brandhärdar vittnar om att strandpartyn förekommer. Första gången jag var där på femtio år var som sagt för två dagar sedan och då fans faktiskt en enda besökare här. Det låg nämligen en vacker badnymf och lögade sig i solen. I dag var jag helt ensam på denna underbara plats och kunde bada näck i ett perfekt tempererat vatten. Det blåser för det mesta pålandsvind så det uppvärmda ytvattnet pressas in. Filmade en liten snutt som visar lite av hur det ser ut i dag.