Ja detta är också ett gammalt minne från min tid i Dominikanska Republiken under åren 1991 till 1994. Händelsen har sin början egentligen nästa omedelbart som jag kommit på plats i det nya landet. Det kom sig att den vän på vars hotell jag bodde skulle besöka en kompanjon till honom som var redare och tillika kapten på ett mindre lastfartyg som just anlänt till hamnen i Santo Domingo med diverse utrustning till hotellet som inköpts i Puerto Rico. Han bjöd in mig att följa med till huvudstaden för detta besök. När vi anländer till fartyget så är hans kompanjon rejält stressad. En nyinstallerad generator som var avsedd att strömförsörja ett antal kylcontainrar fungerade inte som den skulle. Om inte felet avhjälptes skulle fartyget bli försenat och sådant kostar dollar. Reparatörer har varit där men problemet kvarstod. Generatorn startade snällt men stannade efter 5 minuter och inget orsak kunde hittas.
Eftersom jag i grunden är elektroingenjör så föreslog min vän att jag kanske kunde kolla om jag kunde hitta vad som var fel. Jag hamnade därför i fartygets maskinrum framför en trilskande generator, hittade snabbt felet som visade sig vara en oljetemperaturgivare som inte fungerade som den skulle, den rapporterade för hög oljetemperatur trots att allt var normalt. Problemet löstes och jag hade därmed förtjänat mitt livs första lön i dollar.
Någon tid senare fick jag förfrågan om jag var intresserad av att fungera som maskinchef på fartyget. Tidigare hade det fungerat som så att det fans en maskinist på heltid men när det krävdes mer övergripande underhåll och reparationer så gjordes det med hjälp av inhyrd kompetens ett par dagar då fartyget låg i Santo Domingo för lossning lastning. Mitt jobb skull bestå i att som maskinchef ansvara för fartygets funktion och tillsammans med maskinisten gå igenom allt som var aktuellt under de två eller tre dagarna två gånger i månaden som fartyget var i Santo Domingo. När fartyget var till sjöss så var det enbart maskinisten som skötte de dagliga rutinerna. Undantaget var när maskinisten skulle ha ledigt, då tjänstgjorde jag på rundturen till de karibiska Jungfruöarna som tog ca 12 dagar.
Den händelse som jag nu kommer till hände en helg då jag övernattade på fartyget. Vi hade just angjort hamnen från en sådan tiodagars tripp och besökt ett antal trevliga inrättningar i huvudstaden på kvällen. Eftersom man aldrig nyttjar varken öl eller sprit under pågående rundtur så slank det kanske ner lite för mycket av dessa produkter genom strupen nu när vi hade fast mark under fötterna.
Allt förlöpte emellertid bra och jag hamnade så småningom i min slaf på fartyget. Det var på morgonen det visade sig att jag kanske hade övermedicinerat eftersom jag vaknade på soffan vid matbordet i byssan lite småfrusen vid 7 tiden på morgonen… utan en tråd på kroppen. Gissa hur roligt det var. För att komma till byssan från hytten var man nämligen tvungen att gå ut på däck och in i en annan avdelning på fartyget. Man måste även passera vakten som på nätterna bevakar denna passage.
Nu måste jag skyddad av en minimal kökshandduk snabbt ta mig tillbaka förbi vakten och ner till min hytt innan den kvinnliga kocken dyker upp om några minuter för att preparera frukosten. Allt gick bra och det har faktiskt aldrig mer inträffat att jag promenerat i sömnen. Vakten reagerade aldrig på något vis när jag passerade honom, han påminde faktiskt lite som högvakten vid slottet som aldrig rör en min.
Lämna ett svar