Mellan 1991 och 1994 bodde jag och arbetade på det lilla hotellet EL PARAISO i Boca Chica Dominikanska republiken. Jag hjälpte ägarna att sköta hotellet från och till. Till en början var jag sysselsatt med att reparera alla de trasiga solstolarna som låg och skräpade, sedan blev det att helrenovera en gammal Toyota från rostskador, Jag fixade med trasiga elverk, lindade om generatorer osv, fast mest hade jag jävligt roligt och soligt.
Så småningom avancerade jag till att sköta hotell och barverksamheten helt när mannen som normalt administrerade det hela blev upptaget av andra projekt. På bilden till vänster är hotellet ommålat som det såg ut när jag kom 1991. Bilen i rubriken ovan är det tidigare utseendet innan jag anlände till Boca Chica.
Utanför hotellet fanns en stor bländvit sandstrand som sträckte sig 30-50 meter ut som tillhörde hotellet. Där placerades solstolar ut varje dag som turister kunde hyra. Där fanns även möjlighet till woleybollspel.
Under tiden jag vistades i Boca Chica pågick ett stort hotelbygge en liten bit ifrån El Paraiso, Hamaca hotell och Resort. I samband med detta bygge så byggdes en vågbrytare för Hamacas räkning. Detta medförde att hela stranden utanför El Paraiso eroderade bort. Nu gick alltså vattnet ända in till El Paraisos bar. Hela den stora vackra stranden försvann som en avlöning i December.
Hotel El Paraiso köptes senare i sin helhet av en tidigare delägare och så småningom blev själva hotellet ombyggt till bostad. Det bytte namn till The Boat House och barverksamheten fortgår som vanligt fast utan någon vacker blänvit strand utanför. Man har planterat några palmer alldeles nära utomhusbaren för att förhindra att hela baren försvinner ut i böljan med tiden.
Trots många påstötningar till Boca Chicas myndighet om att problemet med erosionen måste åtgärdas så har ingenting hänt på alla år så, man beslutades sig för att ta saken i egna händer och fyllde på med sand som formade en liten vågbrytare där man planterade en palm längst ut för att förankra halvön.
Detta medförde att sanden som drev med strömmarna stannade kvar och började bygga upp en strand. Allt verkade perfekt och man hade fått en liten halvö som skulle växa med tiden.
Men säg den lycka som är beständig. Det dröjde inte många dagar förrän myndigheterna vaknade. Här skulle minsann ingen komma och göra landytan större i Boca Chica. Har stranden en gång hamnat i havet så skall den faan i mig stanna i havet. Halvön måste bort och det genast. En kommunal arbetsstyrka samlades på den lilla halvön med utrustning för landdränkning och i ett nafs så var ordningen återställd.
Efter en intensiv arbetsinsats så var stranden återbördad till havet och den den stolta palmen som en liten stund hade fått växa på en alldeles egen halvö i det azurblå karibiska havet var plötsligt hemlös.
Scout
It’s imitraepve that more people make this exact point.